Tog en sväng förbi Capio (avdelningen där jag var inlagd). Jag hälsade på Beatrice som jag inte träffat på en hel jävla vecka. Jag saknar dig bruden, mega mycket! ♥ Det kändes otroligt knäppt att kliva in genom de där hemska dörrarna in på avdelningen igen. Jag fick typ världens magknip. Men det var det absolut värt, jag fick ju träffa Beatrice.

Vi fick återförenas i cirka en kvart. Vi hann prata, skratta, kramas och prata minnen. Sen var vi tvungna att gå skilda vägar. Igen. Men jag kommer tillbaka gumman, det kan du ge dig fan på. Mohaha. Här har ni oss, Capios kända "B1 och B2" ↓